QX diaries - Gubbar

2005-12-29

Du vet när man sitter och lyssnar på någon som berättar en historia. Och så kommer man på vad man ska berätta för historia apropå vad den andra säger och så kan man knappt hålla sig för man vill så gärna börja berätta sin historia.
Man slutar lyssna, tänker "Bli klar någon jävla gång!"

Ändå sitter man där och lyssnar. Nickar på de rätta ställena.
När den andra personen sedan äntligen är klar så ska man ha en liten konstpaus, för att visa att man verkligen har lyssnat på allt som den andra sa och att man tyckte att det var intressant och riktigt tankvärt.

Men man ska inte låta konstpausen bli för lång, för gör man det och en tredje person finns med så kan den hinna börja berätta sin historia, och den kanske inte alls är apropå det som du tänkte berätta och då kanske man kommer jättelångt ifrån ämnet.
Så får man panik, för nu måste man komma på en helt ny historia.

Så när man väl fått ordet och kan berätta sin historia kommer man ibland på att historien inte har någon poäng och man tänker "vart leder egentligen den här historien?"
Det är då som folk verkligen lyssnar för folk undrar "vart leder egentligen den här historien?"
Folk är så skadeglada.