QX Diaries - DNA

Jag såg ett program om DNA-registrering.

I England var det två pojkar som stog och kastade stenar från en bro - ner på motorvägen.
En sten träffade en lastbilschauffören som dog.

På stenen hittade man DNA-rester. För att få tag på den/de skyldiga körde man dessa mot DNA-registret. Men hittade ingen som matchade.
Man beslöt sig ändå för att köra DNA-resterna mot registret igen, men den här gången skulle man leta efter likheter, inte direkt överenstämmelse. Kanske kunde en släkting leda polisen fram till den misstänkte själv?
Den stenkastande pojkens bror fanns mycket riktigt i registret.

Jag tycker verkligen att det är synd att vi inte verkar vara oförutsägbarare än så.



Registret i sig tänker jag inte kommentera här.

QX Diaries - TipTop

NU vet jag vad jag ska göra i sommar!
Jag ska äta Tip Top!

Efter 10 års av frånvaro har GB äntligen bestämt sig för att ta med den i sitt sortiment igen. Troligtvis efter massiva påtryckningar från allmänheten (delvis av undertecknad). Protestlistor. Lobbying. Mailbombning etc. etc.

Jag har verkligen kämpat för att få den här glassen tillbaka.

Det kan kanske tyckas vara en meningslös sak att kämpa för.
En glassjävel.
Detta när man jämför med fängslade människor, morbid djurhållning och konstiga lagar för våldtäktsmän och pedofiler.

Kanske borde jag skämmas.
Men å andra sidan... som jag älskar den här glassen... oboj alltså! :)



(Tip Top finns i en butik nära dig någon gång i Maj.)

QX Diaries - Carpe Diem

O CAPTAIN! My Captain! Our fearful trip is done;
The ship has weather'd every rack, the prize we sought is won;
The port is near, the bells I hear, the people all exulting.
While follow eyes the steady keel, the vessel grim and daring:
But O heart! Heart! Heart!
O the bleeding drops of red,
Where on the deck my Captain lies,
Fallen cold and dead.

- Walter Wittman -



Igår köpte jag ett IKEA-kök för 17 000:-.

Man säger att man ska leva var dag som om det vore ens sista.
Hade igår varit min sista hade den varit en helt ok dag. Flaggan i topp. Carpe diem. Det var ju det jag lärde mig av att se "Döda poeters sällskap".

Men skiten ska ju upp också, man måste ha framförhållning.
Rom byggdes inte på en dag.

När man tänker efter är det faktiskt väldigt få saker som görs på en dag.

Hur mycket prestationsångest fick man inte av den där jävla filmen?
Fuck carpe diem.

QX Diaries - Fantasize...

Det fantiseras definitivt för lite.
Och dröms på tok för mycket!

QX Diaries - Gröna är skönt

Han sitter på en armslängds avstånd i sin mammas famn och ler mot mig.

När jag läste psykologi på gymnasiet var det nåt med ögonkontakt och barn. Jag tror att det var så att man inte skulle vara rädd för att hålla kvar den. Medan tvärtom gäller för djur.
Det skulle få barnen att känna sig trygga i världen, och det vill man ju att dom ska göra.

Så jag sitter där och det känns som om jag stirrar stint på ungen. Jag försöker ändå mitt allra bästa att göra det på ett behagligt och lugnt vis. Jag ju inte rädd för ögonkontakt, allra minst med barn under två år.
Samtidigt grunnar jag på om jag verkligen inte blandar ihop begreppen. Gör jag verkligen rätt nu?

Så får han syn på mina nya gröna skor som jag är rätt så mallig över.
Han tycker också att dom är jättefina, det ser jag på honom. Det ser ut som om han vill stoppa dom i munnen. Barn är så med saker som intresserar dom. "Åh.. en intressant, fin sak.... den ska jag stoppa i munnen!" (Frueds orala stadie.. bla bla bla.)

Jag vickar på foten som hänger fritt i luften och pojken skrattar förtjust över detta.
På en plötslig ingivelse böjer han sig i nästa sekund fram och känner på min sko.

Lycka.

När jag kliver av bussen säger jag ’hejdå’ till honom.
Fastän han inte kan prata så förstår han nog.

QX Diaries - Tom Nordblom

Det var knappt ens att Tom Nordbloms hjälpte igår

QX Diaries - 23 grader eller mer...

Nej, nu säger jag som det är...

Jag är tveksam.
Du har ju alltid så kallt hos dig.
Inte med flit för att hålla folk borta eller så. Det tror jag inte om dig.
Nej, du tycker nog bara om att ha det sådär.

Men jag..
med mig är det annorlunda...

För att trivas riktigt, riktigt bra vill jag ha 23 grader eller mer.



Jag stoppar ner mobiltelefonen i byxfickan och tänker att "Nu kommer strålningen göra att jag får livmodercancer, garanterat!"
Tanken får mig ändå inte att ta bort den. Nejdå. Jag går kvar med den i fickan och bara konstaterar att livmodercancer och jag snart är ett.
Jag kommer vidare på att jag tänker exakt samma sak varje gång jag stoppar ner den där. Och ändå bryter jag inte mönstret.

Skitskumt.

Kanhända beror det på att viss självbervarelsedrift slagits ut av hjärncancern jag också utvecklar, efter att vid ett flertal tillfällen ha hållit dödsmaskinen alldeles intill örat.

...och händerna...



Saknar S i Tanzania och S i Marocco.
Sluta tönta er och kom hem nu. ;)

Jag känner mig ensam utan er.