QX diaries - En "Åh dessa fantastiska män"-lista!

En "Åh dessa fantastiska män"-lista!

1. Gus Hansen - Dansk PokerGud

2. Igby - Fiktiv DrömKille

3. Roberto & Anders - Kommenterande CykelGurus på Eurosport

4. Erlend Loe - Norsk FörfattarIkon

5. Jake Shears - SexyScissorSistersSinger

-

Söndag 00:35-02:05
Veckans TV-höjdpunkt.
World Poker Tour (WPT för den insatte) på femman.

Det sitter en dåre vid bordet. Gus Hansen.

Gus är en dansk vettvilling som spelar poker på precis det sättet.
Han satsar på det möjliga och det omöjliga.
Oförutsägbart!
Dom andra pokerspelarna säger om Gus att han är farlig, så aggressiv i sitt spel. Han får det att krypa i kroppen på dom, för med Gus kan man aldrig riktigt veta. Han går inte att läsa.

Halva spelet spelar Gus för spelets egna skull. Han är en sån som tänker ”Satsar man inte så vinner man inte”. Så han spelar på och han vinner en hel del.

QX diaries - Att räkna tankar

Är det sant att det är tanken som räknas
Varför säger man så?
Att det är tanken som räknas?

Jag kommer på att det inte är sant.
Bestörtning. För det får inte vara sant.
Tänk om det alltid enbart var ens tankar som räknades?
Alla dumma saker man tänkt. Jag vill absolut inte räkna dom.

Kan vi inte säga handlingarna istället och enas om att det verkligen är dom vi ska ta?

De allra flesta av mina handlingar är OK.
uppåt en 90 procent i alla fall.

QX diaries - Stämplad

Jag åker resolut och handlar eftersom jag på en plötslig ingivelse bara måste ha en skiva.
Köper en skiva. Liksom en bok.
”Den ryska revolutionen” av Richard Pipes.

Jag borde inte ha köpt boken eftersom det är en sådan typisk bok för mig att köpa. Jag är rätt trött på att vara typiskt för mig själv.
Jag vill förvåna mig själv.
Det är ju det jag har grunnat den sista tiden och vad är sedan det första jag gör? Går och köper en typisk jävla bok.
Men boken verkar intressant ska sägas i dens försvar.

Fyndar på MegaStore. ”Can’t buy me love”, ”Döda poeters sällskap” och R. Benignis ”Livet är underbart” (jojo.. precis!! *le*)
260:- för alla dom på DVD.

Blir så uppåt av filmköpen att jag går in i teaffären och köper te.
”Dunder” heter teet. Det luktar gott.

Teaffärskillen är lätt världens trevligaste teaffärskille.
Han har gett mig choklad vid ett par tidigare tillfällen, sådan choklad som precis har gått ut och som han inte kan sälja. Ibland har det varit mörk choklad som jag inte gillar. Men jag ville inte verka otacksam vid tillfället då han gav mig det. Så jag tog emot det ändå.
Nu har dom stammiskort i affären meddelar han
Jag ska få stämplar när jag handlat för en viss summa och när jag fått ihop tillräckligt med stämplar lämnar jag in lappen med dom på och får tillbaka te.
Det här en sådan sak som jag kommer att glömma, tänker jag.
Dessutom skulle det binda mig vid affären. Och så är vi tillbaka på det där med att fastna. Teaffärskillen vill att jag ska göra det. Fastna, bli stammis och återkomma.
Jag är ju nyckfull.
Tänk om jag kanske helt plötsligt får ett infall och vill handla mitt te någon annanstans?
Teaffärskillen förklarar att stammiskortet även gäller kaffe.
Han säger att man kan ha det i butiken också - stammiskortet, så slipper man försöka komma ihåg det varje gång, eller rättare sagt man slipper glömma det varje gång.
Bakom sig har teaffärskillen en hel liten låda med stammiskort.
Han räcker över den lilla påsen te jag just köpt. Jag lägger ner den i min kasse och kommer på att jag ju köpt den där typiska boken.
Jag skriver mitt namn i stammiskortet och säger ”på återseende”. Då blir teaffärskillen glad.
Jag är ju redan glad.

-

En liten men bestämd herre har flyttat in hos mig. (en hund)
Han väntar på mig, eller nåja, han hälsar i alla fall på mig när jag kommer hem.
Han kommer flytta ut ikväll, kommer att flytta tillbaka hem till sig istället. (och då kommer dom där filmerna väl till pass)

Igår somnade han på min arm. Låg som ett barn på armen och andades på min hals.
Jag tänkte i den stunden att det här är en sån där stund jag ska försöka minnas, så kan jag ha den i bakfickan och rycka fram vid behov.

QX diaries - Äggröra

Äggröra

Att göra äggröra är en familjeaffär.
Min mamma gjorde det till mig när vi skulle på utflykt med skolan eller dagis. Hon brukade berätta att hennes mamma gjorde det till henne.
Om mormors mamma gjorde det till henne är tveksamt, eftersom jag inte tror att det fanns kaviar på den tiden.

Familjens Äggröra:
- Man hårdkokar ett gäng ägg. (Jag har mina ägg i kastrullen ifrån det att jag ställer den på plattan. När vattnet sedan kokar skruvar jag ner och låter koka i 7 minuter. Det sparar på energin att ha äggen i från första början)
- Skalar äggen.
- Skär dom i mindre delar i en skål.
- Blandar med kaviar.
- Har på mackan.
- Äter.

Vill man lyxa till det ytterligare kan man ha i något mer.
Lök kanske.

QX diaries - Igby och Bateman

"Igby Goes down"
På instinkt köper jag filmen.
Jag brukar ALDRIG handla film jag inte sett och vet är av god kvalité. Men för ”Igby…” gör jag ett undantag. På magkänsla.

Jag blir kär i Igby. Han som går ner i filmen med samma namn.
Jag erkänner det, förbehållslöst. Jag faller som en fura för honom. Och då ska man veta att det inte alls är en lätt sak att erkänna eller göra.

Varför blir jag då kär i Ibgy?

Igby är:
Skarpsint, vild, upprorisk, ambivalent, oinskränkt, djärv, vemodig, kvick, arg, vetgirig och djupt olycklig.

Igby är fullkomligt underbart mänsklig så varför inte vara kär i Igby?

Jag ser inte den minsta anledning till det även om jag inte kan blunda för att kärleken medför en del svårigheter.

Dessa är:
– Igby är en påhittad karaktär i en film.
– Han är dessutom tio år yngre än mig, så vi skulle aldrig kunna diskutera gemensamma saker från barndomsåren.
– Utöver det bor han i Amerika, sist han sågs till. Jag bor i Sverige. Det är en ansenlig mängd mil mellan Sverige och Amerika, i synnerhet Kalifornien.

Vore det inte för alla dom skulle vi kunna ha en fantastisk relation.
Igby och jag.

Sedan inser jag att jag egentligen inte har något behov av en riktig relation till Igby.
Jag nöjer mig med att vara kär.
Det är tillräckligt härligt i sig.

-

Det var varmt, jag drack tre öl, åt två dajmglassar och såg Stevie Wonder på stadion 17/7.
Han sjöng ”jammin’”:

"Everyone’s feeling pretty
It’s hotter than July…"

X satt bredvid. Han var lätt för en gångs skull, det har han inte varit på länge.
Vi hade roligt. Han trummade med, dansade, busvisslade, lirade luftbas, sjöng fel i texten, men sjöng i alla fall.
Allt det där som han alltid brukar göra när vi går på konsert.
Stevie sa ”It’s getting late and I have to go”
Jag skrek: ”But it’s just a baby!”

Tänka att heta ”Under” i efternamn förresten.
Jag associerar ju genast till ”under” som i ett underverk. Fast man skulle minst lika gärna kunna översätta det till ”Undrande/Fundersam”.

Lyssnar mest på ”please don’t go” dessa dagar. Ändå är ”Joy inside my tears” så trevlig, om man väljer att förbise ”He’s misstra Know-it-all” med ett så skönt stick att man blir alldeles till sig i galoscherna och ”Superstition” med kanske världens bästa hook.
Sällan, väldigt sällan misslyckas dom.
Nu låter jag lite som Patrick Bateman, känns en aningens läskigt.
Men jag har bättre musiksmak än Bateman. ;-)

QX diaries - Kaffe och Choklad

Har trappat ner från 10 koppar kaffe/dag till 3.

Det är en bedrift, men gick betydligt lättare än jag trodde. Kaffe sägs vara ångestframkallande, eller om det är koffeinet.
Under förutsättning att det är koffeinet har jag även trappat ner på teet. För att vara på den säkra sidan.

Har börjat dricka varm chocklad från maskinen.
Eller Chokomilk heter den. Den är snäppet bättre än den vanliga chokladen som är något för stark. Chokomilk har en något rundare smak.
Någon som gjort riktig chokladdryck själv förresten? Så som man gjorde det ursprungligen (ehm.. eller... hmmm... ja??).
Med kakao och en hel del socker som man sedan vispar riktigt grundligt tillsammans med (ovispad) grädde?
Blanda sedan ut med lite vanligt mjölk så blir den inte hur onyttig som helst.
Inte alls dumt faktiskt utan riktigt gott!
Undrar lite över vilka biverkningar choklad-drycks-pulver har? Någon? =)

QX diaries - Pimpin

"You'll be safe for days If you shave yer legs with Rene's razorblades"
Om inget annat funkar?

* På vägen till jobbet. Satt och väntade på bussen och en bil for förbi. Jag tyckte det stod "Pimpin" på registreringsskylten (han hade en sådan som han valt själv förstår ni) Men när jag tittade närmare såg jag att det stod "Pimpim" - Precis som tennisspelaren.
* Fikade på stan igår, såg mannen som allt som oftast är ute och går i bara shortsen. Jag vet inte om han någonsin har på sig något annat, jag skulle inte känna igen honom om så vore fallet.Jag funderade lite på vad han kan tänkas tänka när han lämnar hemmet och går ut på stan?
Är att vara kuf/stockholmsikon som ett yrke för honom?
Som om Stockholms stadshus skulle vara en person, så skulle stockholms stadshus tänka "nu ska jag gå och vara stockholms stadshus ett slag".
Eller är allt bara så här, naturligt?