Jag var i Blekinge hos mormor och morfar, det var sommar och jag längtade hem, alldeles vansinnigt längtade jag hem.
Så jag började gå 60 mil till Stockholm. Jag gick nog två kilometer tills jag kom till skylten där man skulle välja om man skulle gå antigen till Ronneby eller Sölvesborg, där blev jag rådvill.
Jag skulle ju till Stockholm.
Varför fanns ingen skylt som det stod Stockholm på?
Jag grät.
Jag hade nog snyftat hela vägen dit, men väl där vid den dumma skylten bölade jag som ett barn - så där så att man inte kan andas.
Man hulkar.
Trött i benen var jag också, till råga på allt.
Att det skulle vara så in i norden hopplöst att vara liten.
Jag gick tillbaka igen.
Fick vänta tills mamma och pappa kom och hämtade mig istället.
Mormor hade hunnit baka en paj medan jag varit borta.