QX Diaries - Gröna är skönt

Han sitter på en armslängds avstånd i sin mammas famn och ler mot mig.

När jag läste psykologi på gymnasiet var det nåt med ögonkontakt och barn. Jag tror att det var så att man inte skulle vara rädd för att hålla kvar den. Medan tvärtom gäller för djur.
Det skulle få barnen att känna sig trygga i världen, och det vill man ju att dom ska göra.

Så jag sitter där och det känns som om jag stirrar stint på ungen. Jag försöker ändå mitt allra bästa att göra det på ett behagligt och lugnt vis. Jag ju inte rädd för ögonkontakt, allra minst med barn under två år.
Samtidigt grunnar jag på om jag verkligen inte blandar ihop begreppen. Gör jag verkligen rätt nu?

Så får han syn på mina nya gröna skor som jag är rätt så mallig över.
Han tycker också att dom är jättefina, det ser jag på honom. Det ser ut som om han vill stoppa dom i munnen. Barn är så med saker som intresserar dom. "Åh.. en intressant, fin sak.... den ska jag stoppa i munnen!" (Frueds orala stadie.. bla bla bla.)

Jag vickar på foten som hänger fritt i luften och pojken skrattar förtjust över detta.
På en plötslig ingivelse böjer han sig i nästa sekund fram och känner på min sko.

Lycka.

När jag kliver av bussen säger jag ’hejdå’ till honom.
Fastän han inte kan prata så förstår han nog.