Den där Johnny...
I ett avsnitt av 21 Jump Street spelade Johnny en undercover-ligist som satt på kåken. Hans uppdrag var att infiltrera det tuffaste gänget, för att sedan kunna sätta dit dom för allehanda olagliheter. För att få respekt och sedermera bli medlem av gänget var han tvungen att göra diverse hemska saker.
Han slog en annan kille med hammare. Hårt.
Sen sprang han ner i källaren och grät.
Johnny gråter tyst. Inte sådär skrik-hulkandes som Brad P. Nej, Johnny den typen som lider i tysthet.
Och jag var 14 och jag satt hemma i min säng och grät med Johnny. Jag tror till och med att jag hade avsnittet bandat och därför grät flera gånger.
Jag förstod mig på honom.
Sedan var han fantastiskt vacker.
På bildlektionerna skulle vi rita av foton: dela upp fotot och ett annat vitt papper i rutor, måla av ruta för ruta.
Jag ritade av Johnny och tyckte inte jag var det minsta sjuk.
Det tycker jag inte nu heller. Det där är bara saker som vissa tjejer gör i en viss ålder.
Så försvann han och vi trodde nog alla att den där Johnny varit en dagslända.
Men sen... efter några år:
Edward så skör.
Och Gilbert... Gilbert Grape.
Man ville rädda dom båda.
(Och man ville lappa till Leonardo DiCaprio.)
När jag började jobba på mitt första riktiga arbete delade jag rum med S i ett par år. Vi hann prata om det mesta. Moral. Länder. Killar.
Hon hade den mest märkliga smak. Indianer, manly-men med långt hår. Nästan Fabio.
Vi hade ingen som helst gemensam grund ända tills H&M körde igång med sin kampanj och hon en morgon sa "Du, den där Johnny...".
Efter det blev vi bättre vänner.
Sedan dess har jag till och från (och delvis i brist på andra samtalsämnen) försökt hitta bevis för att oavsett vilken smak man har förövrigt, så kan alla enas om att Johnny minsann är en stilig karl.
Den verkar stämma.
Mina manliga vänner erkänner numera att "Jo, den där Johnny är riktigt talangfull". Dom misstänker att om 20-30 år kommer man se tillbaka på Johnny som en av vår tids stora skådespelare. Faktiskt underskattad. (Johnny är bättre än Brad - Brad aldrig har lyckats hålla upp en film själv. Och nu pratar vi genren hunkar-som-ändå-kan-skådespela, eftersom alla vet att Gene H. är den mest komplette hollywoodskådisen - vilket förvisso är en helt annan disskusion.)
"Marlon den store" sa att Johnny var den skådespelare han trodde skulle fylla hans skor.
Det hade jag ärligen inte en tanke på när jag satt i min säng som 14-åring och bölade.
Posts
