Glöm aldrig kompisarna.
Igår slog nåra av mina mig med häpnad.
Och jag HJÄRTAR er!
Jag ringde egentligen J angående en helt annan sak. Sen frågade han hur det gick med renoveringen, jag sa "Ja.. jo"
"Behöver du hjälp?"
"Ja.. jo"
"Okej, jag har inget för mig idag, jag ska bara hem och duscha så tar jag med mig mina monsterverktyg och A och kommer över."
"Ok!" häpet. "Jag kan baka pannkakor" Gah-gah-gah..
"Jaaa! Va gott!"
(Till saken hör att jag råkar veta att dom av nån anledning verkligen gillar mina pannkakor, även om det är helt vanliga pannkakor - recept ur rutiga kokboken.. uhm.. med blåbärssylt och lyx-vanilj-glass förvisso.)
...Och där hade jag suttit i klistret och undrat hur allt skulle hinnas med, efter konvalesensen och allt...
Så fanns hjälpen så nära!
Värdens bästa kompisar, dom har jag. Yiippi!
(Det gäller även andra kompisar också, och andra som är kompisar till kompisar som har kompisar osv. osv. bla. bla.)