Det är åt helvete med tsunamin. Om det kan alla enas.Men nu har jag börjat ifrågasätta folks motiv. Faan.
2 exempel:
1. Ett par vänner hade på förslag att man skulle inrätta ett faddersystem (självfallet med folk i Thailand i åtanke). Så kunde man hjälpa en specifik familj eller så.
2. En annan kamrat ville åka ner och röja själv (självfallet till Thailand).
I slutändan känns det som om båda dessa förslag i slutändan resulterar i potentiell egen vinning. Annars skulle man väl vilja bege sig till Indonesien som är värst drabbat, eller Sri Lanka?
Jag vill ju samtidigt inte vara den som är den men vet ändå att densamma tankegångar hade varit befängda gällande jordbävningen i Iran för varför kom ingen på något liknande då?
Människors vilja att hjälpa andra är något fint och kanske ska man nöja sig med att enbart konstatera det, och att vi i sverige nu vill hjälpa till lite extra är kanske bara bra?!
Kanske är jag en jäkla skitkorv som sitter där jag sitter och biter mig i tungan.
Jag vill på inget sätt förminska vidden den katastrof som är, eller verka oempatisk för det lidande som den har medfört.
p.s. Bilden är från jordbävningskatastrofen i Iran.
Posts
