Nej, nu säger jag som det är...Jag är tveksam.
Du har ju alltid så kallt hos dig.
Inte med flit för att hålla folk borta eller så. Det tror jag inte om dig.
Nej, du tycker nog bara om att ha det sådär.
Men jag..
med mig är det annorlunda...
För att trivas riktigt, riktigt bra vill jag ha 23 grader eller mer.
Jag stoppar ner mobiltelefonen i byxfickan och tänker att "Nu kommer strålningen göra att jag får livmodercancer, garanterat!"
Tanken får mig ändå inte att ta bort den. Nejdå. Jag går kvar med den i fickan och bara konstaterar att livmodercancer och jag snart är ett.
Jag kommer vidare på att jag tänker exakt samma sak varje gång jag stoppar ner den där. Och ändå bryter jag inte mönstret.
Skitskumt.
Kanhända beror det på att viss självbervarelsedrift slagits ut av hjärncancern jag också utvecklar, efter att vid ett flertal tillfällen ha hållit dödsmaskinen alldeles intill örat.
...och händerna...
Saknar S i Tanzania och S i Marocco.
Sluta tönta er och kom hem nu. ;)
Jag känner mig ensam utan er.
Posts
