Jag satt på bussen på väg till kontoret, när plötsligt någon längre bak i bussen började skrika. Med ens armbågade jag mig fram genom folkmassan för att se vad som stod på.Jag såg blod och en kvinna som höll om en man. Han hade blivit knivhuggen. Genast kontaktade jag högkvareteret. Morse-kod, genom armbandsuret. Jag meddelade dom att jag var nära nu.
Uppgörelsen stod för dörren.
Jag såg mig omkring bland folkmassan. Vart fanns hon? Hur var hon förklädd idag?
Jag tog fram min högtalare ur innerfickan och skrek till chauffören att stanna bussen men utan att öppna dörrarna. Vilket han gjorde.
Jag bad folket att lugna ner sig. Det gjorde dom också att jag informerat dom om att jag var Sveriges främsta hemliga agent på jakt efter det största hotet mot vårt lands säkerhet. Den vedervärdige Emanuelle.
Jag berättade vidare att Emanuelle befann sig på samma buss som oss alla. "Så stå jävligt stilla!" sa jag till dom. Därmed fick jag min chans att gå igenom allihop.
Jag fick syn på henne, hennes plutande läppar går inte att ta miste på, inte ens när hon är förklädd till en 60-årig gubbe.
"AHA... där är du!" sa jag, varpå hon kände sig upptäkt, fast och förtappad.
En hetsig jakt tog fart - genom bussen - hopp - ut genom fönstret - ut motvägen, väjandes för bilar i rasanade fart (jag höll på att bli överkörd minst 4 gånger!).
Till sist han jag ikapp, snabb som jag är och delvis till förtjänsten av min målsökande electrifier som jag beam:ade henne med.
Äntligen var hon fast.
Ackopanierad av folkets jubel satte jag mig på bussen igen, åkte vidare till kontoret för ännu en dag i raden av alla dagar som utgör ett liv.
Posts
