Jag köpte dipp. Dipp och chips, till mig och bara mig.
Det har aldrig någonsin hänt förut.
När jag var liten hade vi bara dipp på nyårsafton. If lucky, I tell U. If lucky!
För dipp har alltid varit en bjudsak: Kalas med gäster, chips och dipp - påspartyn, alla har varsin systempåse och fyller kylen.
"Vänta, jag ställer ut dippen så får allt nog plats. Balkongen... man kan ställa lite på balkongen också!" och så fyller dom den också.
Förra året stod en halvfull, kvarglömd Grappo där från Juni till November.
Dippen var lyx.
Ändå tänker jag inte låta det bli en vana.
Nej, billig lyx ska man snåla med.
Posts
