2005-04-19
¸.•´¸.•´¨) ¸.•*¨)
"Anyone who rides a bike is a friend of mine."
(¸.•´ (¸.•´ .•´ .•´*`•.•´*`•..•°*°•.¸
(¸.•´
Detsamma gäller för vissa andra saker.
Samförstånd är fint.
Igår innan jag skulle somna inbillade jag mig att jag hade cancer. Och cancern åt upp mig, förgiftade mina celler. En efter en.
Jag ska dö!
Och jag såg mig själv sittandes på andra sidan skrivbordet hos läkaren. Vita väggar, böcker, böcker fyllda på korsen och tvärsen med latinska ord.
"Det är tyvärr inte så långt kvar", sa han.
Så tröttsamt. Vad trött jag är. Och vad faan ska jag göra nu?
Han föreslog en cellgiftsbehandling.
Jag ville inte sitta hos den där läkaren. Jag ville vara nån helt annanstans, med andra. Funderade på vilka och vart? Spelade upp några alternativa scener.
Sen tänkte jag på annat innan jag somnade.
Men ändå... Varför tänker man sånna tankar?
Vad vill hjärnan med dom?
Posts
