Sitter och äter banan och väntar.
När man äter banan eller glass (på pinne) ska man aldrig, aldrig någonsin titta någon i ögonen. Så mycket har jag i alla fall lärt mig.

2 veckor, 5 kilo och 2 månader

Jag fick inte betalt för min semester. 2 veckor utan lön. Och tandvärk och tandläkarräkningar upp över öronen. Jag måste ju dit fastän jag inte har råd - ibland värker det ända till bakhuvudet. Så jag drar in på allt. Mat. Nu har jag gått ner 5 kilo på 2 månader. Äter man inte ordentligt funkar inte hjärnan som den ska. Det märks. Idag orkar jag faktiskt knappt leva. Särskilt inte när man går in på facebook och ser alla andras lyckliga liv. Det får mig att funderar på det naturliga urvalet och jag tänker att jag kanske är en sådan som borde sållas bort, som sakta sållas bort.

Men det är ändå ingen fara. Jag har en tillfällig svacka. Det är så man får tänka.
Oliver skrev en gång i ett sms att jag var den tappraste person han kände. Jag vill tro att det ligger en hel del sanning i det. Dessutom är imorgon en annan dag.

Gustaf Fröding

On the radio, a swedish rock band has decided to interpret the swedish poet Gustaf Fröding. He was great.

A love song

I purchased my love for money,

there was nothing else I could get,

sing angelic, you rasping strings,

sing angelic of lovers yet.

That dream, that never came true,

that dream was angelic to get,

for him, who is banished from Eden,
is Eden an Eden yet.


Original by G. Fröding, published in the collection Gralstänk, 1898.
English translation by P.O. Kristensson, 2011.