Monday, August 9, 2004

QX diaries - Stämplad


Jag åker resolut och handlar eftersom jag på en plötslig ingivelse bara måste ha en skiva.
Köper en skiva. Liksom en bok.
”Den ryska revolutionen” av Richard Pipes.

Jag borde inte ha köpt boken eftersom det är en sådan typisk bok för mig att köpa. Jag är rätt trött på att vara typiskt för mig själv.
Jag vill förvåna mig själv.
Det är ju det jag har grunnat den sista tiden och vad är sedan det första jag gör? Går och köper en typisk jävla bok.
Men boken verkar intressant ska sägas i dens försvar.

Fyndar på MegaStore. ”Can’t buy me love”, ”Döda poeters sällskap” och R. Benignis ”Livet är underbart” (jojo.. precis!! *le*)
260:- för alla dom på DVD.

Blir så uppåt av filmköpen att jag går in i teaffären och köper te.
”Dunder” heter teet. Det luktar gott.

Teaffärskillen är lätt världens trevligaste teaffärskille.
Han har gett mig choklad vid ett par tidigare tillfällen, sådan choklad som precis har gått ut och som han inte kan sälja. Ibland har det varit mörk choklad som jag inte gillar. Men jag ville inte verka otacksam vid tillfället då han gav mig det. Så jag tog emot det ändå.
Nu har dom stammiskort i affären meddelar han
Jag ska få stämplar när jag handlat för en viss summa och när jag fått ihop tillräckligt med stämplar lämnar jag in lappen med dom på och får tillbaka te.
Det här en sådan sak som jag kommer att glömma, tänker jag.
Dessutom skulle det binda mig vid affären. Och så är vi tillbaka på det där med att fastna. Teaffärskillen vill att jag ska göra det. Fastna, bli stammis och återkomma.
Jag är ju nyckfull.
Tänk om jag kanske helt plötsligt får ett infall och vill handla mitt te någon annanstans?
Teaffärskillen förklarar att stammiskortet även gäller kaffe.
Han säger att man kan ha det i butiken också - stammiskortet, så slipper man försöka komma ihåg det varje gång, eller rättare sagt man slipper glömma det varje gång.
Bakom sig har teaffärskillen en hel liten låda med stammiskort.
Han räcker över den lilla påsen te jag just köpt. Jag lägger ner den i min kasse och kommer på att jag ju köpt den där typiska boken.
Jag skriver mitt namn i stammiskortet och säger ”på återseende”. Då blir teaffärskillen glad.
Jag är ju redan glad.

-

En liten men bestämd herre har flyttat in hos mig. (en hund)
Han väntar på mig, eller nåja, han hälsar i alla fall på mig när jag kommer hem.
Han kommer flytta ut ikväll, kommer att flytta tillbaka hem till sig istället. (och då kommer dom där filmerna väl till pass)

Igår somnade han på min arm. Låg som ett barn på armen och andades på min hals.
Jag tänkte i den stunden att det här är en sån där stund jag ska försöka minnas, så kan jag ha den i bakfickan och rycka fram vid behov.

No comments: