Ur artikeln (http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14662131.ab) "Den kvällen drogades 25-åringen med en köttpaj som innehöll sömnmedel." Och det var precis när jag läst det som jag bestämde mig för att äta paj till lunch.

One work related ponder and one epiphanie - En jobbrelaterad tanke och en insikt

Pondering: Why my mobile phone only lasts 10 meters away from my office. Kinda takes away the poing of the phone being "mobile".

Epiphanie: That one form of happiness can be being the first one in line to the coffemaschine. Hence sadness can be if you have to spend 10 minutes of your well-earned break being last in line.


Fundering: Varför räcker min bärbara telefon bara max 10 meter ifrån mitt kontor/rum. Det tar liksom udden av hela finessen med att den är bärbar.
Insikt: Att en form av lycka kan vara att komma förs av alla i kön till kaffeautomaten. På samma sätt som olycka kan vara att spendera 10 minuter sist i samma kö.

Being a champion and 127 Hours

On Thursday we became the reigning champions of a local popquiz, which ment that I was wrong when I told O earlier that day that my day just peaked as a reslut of him qouting a twitter frenzy from a couple of years ago. This had to do with someones realisation about the movie "127 hours" - "If you watch 127 hours backwards it's acutally a really hopeful movie about a guy who finds his arm."

Bread at the office

Kollegor:

- ... Och Lotta vek ner sig.

- Ja, som ett jäkla tunnbröd!


Colleagues:
- ... And Lotta bent over.
- Yes, like a bloody bread!