Tuesday, August 31, 2004

QX diaries - Kulor



Hon fick en massa kulor i present och vi blev lite till oss. Alla har vi ju lekt med kulor när vi var små (bytt, spelat om eller bara haft och samlat).
Morfar tog upp en av kulorna, en vacker vit-skimrande sak, dimmig. Den vägde han i handen innan han sa att den var för lätt - inte alls bra för pyramid eller grop.
Vi förstod precis vad han menade.

Monday, August 30, 2004

QX diaries - Prinsessa


Lördag.
Blev utklädd till prinsessa av kompisens dotter, med servetter och allt!

Thursday, August 26, 2004

Wednesday, August 25, 2004

QX diaries - Cherry moon

I want to live life 2 the ultimate high
Maybe I'll die young like heroes die
Maybe I'll kiss u some wild special way

If nobody kills me or thrills me soon,

I'll die in your arms under the cherry moon

If that's alright

Monday, August 23, 2004

QX diaries - Puerto Plata Flygplats 1999:


En liten krabba har hittat in på flygplatsen.
I världens kareta ser jag hur han springer. Han springer i samma korridor som vi går. Vi är på väg mot flygplanet som ska ta oss hem.

Vi håller jämnt takt, krabban och vi, så han verkar väldigt entusiastiskt. Eller så är det bara jag.

Krabbor springer sidledes.
Han är på väg att springa in i en orange vägg.
Ingen gör någonting åt detta.

Åt kräftor i Lördags.

Friday, August 20, 2004

QX diaries - Storm?






Storm i vattenglas ------- >

Thursday, August 19, 2004

QX diaries - Buffertar


Buffertar jag har (så här i slutet av månaden):

1. Två kassar med tomburkar jag kan panta (uppskattat värde = 50 spänn)
2. Kurslitteratur jag tänkt sälja (uppskattat värde = 1.000-1.500 spänn)
3. Nalle Puh-sparbössan (uppskattat värde = 200 spänn)

Jag kommer nog klara den här månaden också.
Jag är inte orolig i alla fall.

Wednesday, August 18, 2004

QX diaries - Landhockey och annat


Åt middag med kusinen after-work så att säga. Detta fastän min tanke hela tiden hade varit att åka direkt hem efter jobbet och baka en äppelpaj.
Jag åt en hamburgare i ciabata med en massa pommes frites vid sidan av. Kanske skulle jag ha tagit kycklingen istället, såhär i efterhand.
Nåväl. Vi drack lite öl också och såg det sista av fotbollen på ett annat hak också. Sedan gick vi hem.
En kompis ringde och ville bli uppmuntrad, men eftersom jag stod på bussen då tyckte jag att det kändes svårare än vanligt att komma på något uppmuntrande att säga. Jag frågade om jag kunde ringa senare och muntra upp. Joo det skulle gå bra.

Kom hem.
Satt på teven, stereon och rökte, omlott, hela kvällen.
Ringde.
Ringde mer och muntrade upp någorlunda.
Gjorde ett test.
Ringde en annan kompis, men eftersom hon tittade på en film föreslog att hon kanske kunde ringa senare. Joo det skulle gå bra.
Läste lite i ett gammat QX nr som jag fick med mig hem från Priden, som bara har legat fram tills igår kväll.
Tittade på OS.

Kom på att dom tuffaste i OS (förutom möjligen cyklisterna) är tjejgymnasterna. 120 cm långa (?) trillar dom flera meter ner från diverse redskap och mitt i snurrar. Sedan biter dom ihop.

OS var f.ö. riktigt trist att titta på ända till dess att Spanien fick en penelty-corner mot tyskland i landhockey. Jag visste inte vad en penelty-corner var, men kommentartorn sa ”JA! äntligen!” som om det vore en mycket bra sak och då hajjade jag till.
Penelty-corner i landhockey: skjuts på halva längden mellan målstolpen och den egentliga hörnan. Vid skott-tilfället får målvakten samt 4 spelare från det egna laget befinna sig i målet (?) När signalen sedan går får de springa ut från målet och försvara sig bäst tusan dom kan.

Det är när jag ser saker som detta som jag kommer på varför jag har försmak för de obskyrare sporterna OS bjuder på.

Kompisen ringde.
Jag ringde och muntrade den där andra igen, eftersom jag vid det tillfället verkligen kommit på något riktigt uppmuntrande att säga.

Uppmuntrande: I QX (vilket nummer? *rycka på axlarna* vet int!) hade Lotta Bromé svarat på frågan om roligast sport att se fram emot under OS.
”Fotboll! Minst ser jag fram emot seglingen, särskilt om den kommenteras i radio”.

Satt och tittade lite på blixtarna på himlen innan jag gick och la mig.

Morgonbuss:

Läste lite i boken (fantastiskt roliga ”Expedition L” av Erlend Loe) närmade mig slutmålet. Vek ihop boken, tittade ut genom rutan och fick inom loppet av en minut se:
1. En stor svart ubåt med en massa matroser på.
2. En cyklande gubbe med Andy-Warhol-Marilyn-Mornore-cykelbyxor på sig.
Once in a lifetime, I tell you!

Tuesday, August 17, 2004

QX diaries - Energi


Enligt fysikerna är allt i universum energi.
Det är typ det enda man kan vara riktigt säker på säger dom.

Just idag har jag ingen sån
Har ingen ork att bevisa endera ”sanning” heller, vilket man kanske egentligen borde.
Så kanske man fick nåt pris eller så.
Nobel kanske. (skaka tass med kungen.)

-

”När jag var ung sket jag i det
Jag hade sånt jävla schå med
att kräla ner för trapphelvetet”

(Tycker fortfarande Weeping Willows ”Stairs” är in i norden bra. Hade den i freestylen i morse, när jag lallade in på jobbet.)

Monday, August 16, 2004

QX diaries - En "Åh dessa fantastiska män"-lista!


En "Åh dessa fantastiska män"-lista!

1. Gus Hansen - Dansk PokerGud

2. Igby - Fiktiv DrömKille

3. Roberto & Anders - Kommenterande CykelGurus på Eurosport

4. Erlend Loe - Norsk FörfattarIkon

5. Jake Shears - SexyScissorSistersSinger

-

Söndag 00:35-02:05
Veckans TV-höjdpunkt.
World Poker Tour (WPT för den insatte) på femman.

Det sitter en dåre vid bordet. Gus Hansen.

Gus är en dansk vettvilling som spelar poker på precis det sättet.
Han satsar på det möjliga och det omöjliga.
Oförutsägbart!
Dom andra pokerspelarna säger om Gus att han är farlig, så aggressiv i sitt spel. Han får det att krypa i kroppen på dom, för med Gus kan man aldrig riktigt veta. Han går inte att läsa.

Halva spelet spelar Gus för spelets egna skull. Han är en sån som tänker ”Satsar man inte så vinner man inte”. Så han spelar på och han vinner en hel del.

Thursday, August 12, 2004

QX diaries - Att räkna tankar

Är det sant att det är tanken som räknas
Varför säger man så?
Att det är tanken som räknas?

Jag kommer på att det inte är sant.
Bestörtning. För det får inte vara sant.
Tänk om det alltid enbart var ens tankar som räknades?
Alla dumma saker man tänkt. Jag vill absolut inte räkna dom.

Kan vi inte säga handlingarna istället och enas om att det verkligen är dom vi ska ta?

De allra flesta av mina handlingar är OK.
uppåt en 90 procent i alla fall.

Monday, August 9, 2004

QX diaries - Stämplad


Jag åker resolut och handlar eftersom jag på en plötslig ingivelse bara måste ha en skiva.
Köper en skiva. Liksom en bok.
”Den ryska revolutionen” av Richard Pipes.

Jag borde inte ha köpt boken eftersom det är en sådan typisk bok för mig att köpa. Jag är rätt trött på att vara typiskt för mig själv.
Jag vill förvåna mig själv.
Det är ju det jag har grunnat den sista tiden och vad är sedan det första jag gör? Går och köper en typisk jävla bok.
Men boken verkar intressant ska sägas i dens försvar.

Fyndar på MegaStore. ”Can’t buy me love”, ”Döda poeters sällskap” och R. Benignis ”Livet är underbart” (jojo.. precis!! *le*)
260:- för alla dom på DVD.

Blir så uppåt av filmköpen att jag går in i teaffären och köper te.
”Dunder” heter teet. Det luktar gott.

Teaffärskillen är lätt världens trevligaste teaffärskille.
Han har gett mig choklad vid ett par tidigare tillfällen, sådan choklad som precis har gått ut och som han inte kan sälja. Ibland har det varit mörk choklad som jag inte gillar. Men jag ville inte verka otacksam vid tillfället då han gav mig det. Så jag tog emot det ändå.
Nu har dom stammiskort i affären meddelar han
Jag ska få stämplar när jag handlat för en viss summa och när jag fått ihop tillräckligt med stämplar lämnar jag in lappen med dom på och får tillbaka te.
Det här en sådan sak som jag kommer att glömma, tänker jag.
Dessutom skulle det binda mig vid affären. Och så är vi tillbaka på det där med att fastna. Teaffärskillen vill att jag ska göra det. Fastna, bli stammis och återkomma.
Jag är ju nyckfull.
Tänk om jag kanske helt plötsligt får ett infall och vill handla mitt te någon annanstans?
Teaffärskillen förklarar att stammiskortet även gäller kaffe.
Han säger att man kan ha det i butiken också - stammiskortet, så slipper man försöka komma ihåg det varje gång, eller rättare sagt man slipper glömma det varje gång.
Bakom sig har teaffärskillen en hel liten låda med stammiskort.
Han räcker över den lilla påsen te jag just köpt. Jag lägger ner den i min kasse och kommer på att jag ju köpt den där typiska boken.
Jag skriver mitt namn i stammiskortet och säger ”på återseende”. Då blir teaffärskillen glad.
Jag är ju redan glad.

-

En liten men bestämd herre har flyttat in hos mig. (en hund)
Han väntar på mig, eller nåja, han hälsar i alla fall på mig när jag kommer hem.
Han kommer flytta ut ikväll, kommer att flytta tillbaka hem till sig istället. (och då kommer dom där filmerna väl till pass)

Igår somnade han på min arm. Låg som ett barn på armen och andades på min hals.
Jag tänkte i den stunden att det här är en sån där stund jag ska försöka minnas, så kan jag ha den i bakfickan och rycka fram vid behov.

Thursday, August 5, 2004

QX diaries - Äggröra

Äggröra

Att göra äggröra är en familjeaffär.
Min mamma gjorde det till mig när vi skulle på utflykt med skolan eller dagis. Hon brukade berätta att hennes mamma gjorde det till henne.
Om mormors mamma gjorde det till henne är tveksamt, eftersom jag inte tror att det fanns kaviar på den tiden.

Familjens Äggröra:
- Man hårdkokar ett gäng ägg. (Jag har mina ägg i kastrullen ifrån det att jag ställer den på plattan. När vattnet sedan kokar skruvar jag ner och låter koka i 7 minuter. Det sparar på energin att ha äggen i från första början)
- Skalar äggen.
- Skär dom i mindre delar i en skål.
- Blandar med kaviar.
- Har på mackan.
- Äter.

Vill man lyxa till det ytterligare kan man ha i något mer.
Lök kanske.

Sunday, August 1, 2004

QX diaries - Igby och Bateman

"Igby Goes down"
På instinkt köper jag filmen.
Jag brukar ALDRIG handla film jag inte sett och vet är av god kvalité. Men för ”Igby…” gör jag ett undantag. På magkänsla.

Jag blir kär i Igby. Han som går ner i filmen med samma namn.
Jag erkänner det, förbehållslöst. Jag faller som en fura för honom. Och då ska man veta att det inte alls är en lätt sak att erkänna eller göra.

Varför blir jag då kär i Ibgy?

Igby är:
Skarpsint, vild, upprorisk, ambivalent, oinskränkt, djärv, vemodig, kvick, arg, vetgirig och djupt olycklig.

Igby är fullkomligt underbart mänsklig så varför inte vara kär i Igby?

Jag ser inte den minsta anledning till det även om jag inte kan blunda för att kärleken medför en del svårigheter.

Dessa är:
– Igby är en påhittad karaktär i en film.
– Han är dessutom tio år yngre än mig, så vi skulle aldrig kunna diskutera gemensamma saker från barndomsåren.
– Utöver det bor han i Amerika, sist han sågs till. Jag bor i Sverige. Det är en ansenlig mängd mil mellan Sverige och Amerika, i synnerhet Kalifornien.

Vore det inte för alla dom skulle vi kunna ha en fantastisk relation.
Igby och jag.

Sedan inser jag att jag egentligen inte har något behov av en riktig relation till Igby.
Jag nöjer mig med att vara kär.
Det är tillräckligt härligt i sig.

-

Det var varmt, jag drack tre öl, åt två dajmglassar och såg Stevie Wonder på stadion 17/7.
Han sjöng ”jammin’”:

"Everyone’s feeling pretty
It’s hotter than July…"

X satt bredvid. Han var lätt för en gångs skull, det har han inte varit på länge.
Vi hade roligt. Han trummade med, dansade, busvisslade, lirade luftbas, sjöng fel i texten, men sjöng i alla fall.
Allt det där som han alltid brukar göra när vi går på konsert.
Stevie sa ”It’s getting late and I have to go”
Jag skrek: ”But it’s just a baby!”

Tänka att heta ”Under” i efternamn förresten.
Jag associerar ju genast till ”under” som i ett underverk. Fast man skulle minst lika gärna kunna översätta det till ”Undrande/Fundersam”.

Lyssnar mest på ”please don’t go” dessa dagar. Ändå är ”Joy inside my tears” så trevlig, om man väljer att förbise ”He’s misstra Know-it-all” med ett så skönt stick att man blir alldeles till sig i galoscherna och ”Superstition” med kanske världens bästa hook.
Sällan, väldigt sällan misslyckas dom.
Nu låter jag lite som Patrick Bateman, känns en aningens läskigt.
Men jag har bättre musiksmak än Bateman. ;-)