"Jag vet så mycket om livet att jag skulle kunna få Dalai Lama att framstå som en jävla amatör.Och jag skulle kunna utveckla det hela om jag inte vore så satans nertyngd av all den här ångesten!"
Måndag, vid ett-rycket.
Jag undrade om jag inte egentligen var ämnad för mer här i livet - än att sitta just där jag satt.
Skulle inte jag prestera nåt stordåd? Vad gjorde jag här?
Kom på bättre tankar. Det finns en hel del tid kvar att spela på. :)
Så jag gick och spelade arkadspel, drack öl. Det verkade just då som en god idéaktig lösning på problemet, om än kortsiktig.
Satt där med mina vänner. Det var en mängd bratts där också. Snubbar med en rik mamma och pappa. Olyckliga barn. En kille kom från toaletten, där han dragit en lina. Han påminde om P. Bateman - till och med uteendemässigt med tom, kall blick.
Vad faan gör jag här? undrade jag ... omgiven av dom här människorna? Dom är ju inte som jag!
Jag ville bort därifrån också.
Lugn och jävla ro i livet, ska det vara så svårt?
Inte alls.
Lapade i mig av ölen, åkte hem, badade och sov.
Posts
No comments:
Post a Comment