[ännu ett av alla sätt som saker kan vara på (eller: sånna som du görs knappt)]
Jag såg en snubbe på stan som såg ut precis som du. Det var i söndags. Jag tittade på honom som jag brukade titta på dig.
Han blev generad.
Igår gjorde jag paj.
Ville ringa och berätta hur bra det gick, hur god den var.
Men jag fick inte.
(du har sagt att det gör ont. du blir ledsen. aldrig någonsin vill jag att du ska ha ont eller vara ledsen)
Jag saknade dig.
Inte som i att jag var ledsen-ensam-sakna, jag saknade på dig på andra vis.
Och jag sa till mig själv att "detta är fullkomligt naturligt!"
Jag tyckte till och med att det var mysigt. Kom på att det var länge sedan jag verkligen saknade någon s p e c i e l l - av alla de rätta anledningarna.
Blev glad att det var du som var den speciella som saknades.
På det viset är det inte en massa "saknad" som går till spillo.
[saknad i sin renaste form, utan behov av närvaro, bekräftelse eller ägande. sådeså!]
Yassir Arafat ligger på sjukhus - inför döden.
En av dom som alltid funnits där - hela ens levnad.
Som värsta John Pohlman-snubben.
I grundskolan fanns det en kille i min klass som hetter Yasin.
Ända upp i 4:an var jag övertygad om att dom var släkt - bara för att dom nästan hade samma förnamn!
(världen tedde sig ack så liten.)